Att generera välvilja och givmildhet

En central aspekt av Buddhans lära är givmildhet. Alla buddhister känner till att Buddhan uppmuntrade generositet, och att en gåva är kusala kamma (en gynnsam handling) för både en själv och för andra. När något är kusala kamma innebär det att det sår frön för en gynnsam framtid, men det är också en stödjande faktor för befrielse. Att ge bort någonting, vare sig det är föremål eller tid, innebär att man släpper taget om något som man ser som sitt eget. För att befrias måste vi försvaga den starka identifikationen med kroppen, det inre sinnet och allt som vi anser tillhör detta. Detta kan vi göra genom att utveckla givmildhet och ge så mycket vi kan. Jaget är ägande, generositet är dess motsats. Därför är givmildhet en viktig faktor för befrielse, eftersom det strider mot jagets starka tendens att vilja ha.

Det är lätt att bortse från givmildhetsaspekten i Buddhans lära, och man kanske hellre vill fokusera på meditation. Det finns en tendens bland moderna buddhister att skala ner Dhamma till meditation, och se resten som oväsentligt. Då tycker inte jag att man har förstått att Dhamma är en helhet som ska genomsyra hela ens liv, och som inte går att koncentrera till ett meditationspass om dagen och några retreat med längre mellanrum. Dhamma är en livsstil, inte en enkel teknik.

Givmildhet är en känsla som man bör inrikta sig på att generera så mycket som möjligt. Det är en känsla som kan tränas upp, och som kan genomsyra hela sinnet. Givmildhet bör tränas upp till den grad att man många gånger under dagen tänker, “finns det någon jag kan ge någonting till?”. När man börjar se sina tillgångar som medel man kan göra något gott med, istället för att använda dem för egen del, så har man kommit en bit på vägen i sin andliga utveckling.

I vår kultur kan det upplevas konstigt att vara allt för givmild. Vi behöver avdramatisera givandet och inte tänka så mycket på vad vi ger. Jag ger gärna bort mat, och faktum är att när man ger just mat så leder det enligt Buddhan till skönhet, hälsa och ett långt liv, om inte i detta liv så i nästa. Har man mycket tillgångar kan man ge så mycket mer. Så försök avdramatisera givandet och generera givmildheten till den grad att du tänker många gånger varje dag på om du kan ge något till någon. Givmildhet och att kunna släppa det hårda greppet om vad som “är mitt” är en faktor för framgång i meditation, och i slutändan befrielse.

Om varelser visste, som jag vet, följderna av att ge och dela med sig, så skulle de inte äta utan att ha gett, och inte skulle deras sinne förfläckas av själviskhet. Även om det vore deras sista tugga, deras sista munfull, så skulle de inte äta utan att dela med sig, om där fanns någon som kunde ta emot gåvan. Men eftersom varelser inte vet, som jag vet, följderna av att ge och dela med sig, så äter de utan att ge. Deras sinnen förfläckas av själviskhet.

- Buddhan, Iti 1.26; Iti 18